Ofta när det händer nåt bra i mitt liv, t.ex om jag träffar nån ny person eller om jag är med om något riktigt roligt som jag inte brukar, så tänker jag alldeles för mycket. Jag går och ältar det här minnet fram och tillbaka hela tiden. Tänker fram och tillbaka vad jag kunde gjort annorlunda, ångrar saker jag inte gjorde, ångrar saker jag gjorde och till slut minns jag inte längre. Bitar försvinner, ansikten, bilder som jag inte längre kan minnas. Det är aldrig hela minnet som försvinner utan bara delar, de viktigaste delarna. Jag hatar när det händer. Jag menar, händer något bra så vill man ju minnas varje sekund av det! Det händer oftast med sånt som bara hänt en gång, månniskor jag bara mött en gång och det är ju sånt man vill komma ihåg extra mycket. Det kanske är därför det försvinner?

Konstigt inlägg det här blev, det är säkert ingen som känner igen sig. Jag tänker för mycket helt enkelt, överanalyserar. Behövde bara få ur mig lite tankar..och det är ju det bloggen är till för eller hur. Skriva ner sina tankar.