I tisdags kom jag hem från Bulgarien. Den här resan var nog den sjukaste jag varit med om. Allt har varit upp och ner. Det första dagarna var det värsta jag varit med om och jag trodde ingenting skulle kunna rädda våran semeste. Men sen, som en skänk från ovan, kom karlstadpojkarna med världens härligaste värmländska dialekt. Genast blev stämningen mycket bättre och allt såg ljusare ut.

Det är omöjligt att skriva och berätta om allt vi har varit med om, det skulle ta alldeles för lång tid, men om ni vill veta något är det bara att fråga..

Skriver mer sen....



Nu ska jag åka och hämta hem min kära bror. har saknat honom massa!



tjaaaaaa